Jag pluggar som aldrig förr, skriver biologiprov jag gråtit över kvällen innan, taggar inför morgondagens fyra timmar långa aulaprov som är dagens ända lektion och äter en utav de finaste klubbor jag ätit. Själv då?

|| jag med min pappa som i sin tur är med sin pappa || min pappa med mej och min syster under varsin arm ||

Notera; bara en dag kvar av höstlovet.

Idag har vi cyklat runt på äventyr hela dagen, och vi plockade cirkus hur mycket blåbär som helst. D va nice. Sen cyklade vi och tog kort på solnedgången, innan vi cyklade hem igen till soffan, våran blåbärspaj och Dear John.

Här mår man. väldigt mycket jättebra.

Wow, vet inte vad jag ska skriva här. Helst av allt skulle jag bara vilja åka tillbaka dit och göra allting om och om igen.. Men d går ju inte, så låt oss be happy över bilderna och minnena vi har fått från d.
Efter dag ett så besökte vi hur som helst Split, där vi gick en guidad tur (som jag måste säga va pretty boring..), hade en spelning och drack läsk. Dem andra dagarna spenderade vi nog mest på stranden, eller stenarna, inne i Trogir och på den lite för varma bussen på väg hem.
Men d va nice, skulle helt klart göra om d om jag fick. Ett minne för livet jag aldrig kommer glömma, hoppas jag.

Och nu har jag en bit av deras tomt i en vas på mitt rum.

Sista dagen i Berlin gick vi på musik/instrumentmuseum, gick till Sony center, åt på pizza hut igen, fast den här gången åt vi inte pizza utan pasta. Som hann kallna pga att vi pratade för mycket om nattens (brytamotreglerna) äventyr... Men d va nice, d va helt klart värt d.
Sen var det bara att ta sej tillbaka till Hostlet för att vänta på bussen som skulle ta oss till flygplatsen. Sen missade jag världens finaste solnedgång när vi flög *sad face* pga att jag satt på fel sida planet.. Men men, jag hade fint sällskap så jag överlevde d också.
Jag saknar detta så mycket, jag saknar alla människor, att gå omkring i en helt annan stad omringad av en massa människor jag tycker om. min andra familj. Ta mej tillbaka igen, typ nu på sturt.
Ett minne för livet jag aldrig kommer glömma