Förra veckan fick jag äntligen spela Åhus igen! Va fyra år sen sist och har verkligen saknat det då Åhus är höjdpunkten på året i handbollsväg I år hade vi ett eget lag anmält, det vill säga att vi åkte ner helt på egen hand bara för att ha kul. Vilket vi minst sagt hade. Vi bodde i en pytteliten stuga och eftersom Klara som följde med bodde hos oss så bestod våran stuga typ enbart av bara sänga, madrasser och en hel drös med björkfrön och sand. Men det hade sin lilla charm. Vårat mål var att spela så många matcher som möjligt för att ha så roligt som möjligt och eftersom vi lyckades ta oss ända till semin i C-slutspel så kan man väl säga att vi lyckades helt okey med vårat mål. Lite synd att komma så nära men inte hela vägen, men många matcher fick vi spela iallafall. Man saknar det redan alltså. Som att vara utomlands fast bara 5 timmar bort. Helt underbart!

Blev även känd som sista cupen tillsammans med detta lag. För alla och inte bara oss Gökstenare som går tillbaka till Göksten i höst. Utan detta var det sisa vi gjorde tillsamman som ett riktigt lag innan det splittrades för att tiden i Guif var förbi, för alla. Vilket jag har konstaterat är lite synd ändå, då vi som lag faktisk har haft det väldigt roligt tillsammans. Vissa saker kring själva handbollen och saker runt omkring det har väl kunnat vart betydligt bättre.. Men som lag har vi ändå haft ett väldigt bra år tillsammans! Så det ska bli lite tråkigt att splittras nu efter detta, att vissa slutar eller börjar i en annan klubb än Göksten. Men samtidigt ser jag fram emot att börja i Göksten igen då jag ändå fått några kompisar med mej över från Guif. Trots att den person som jag alldra helst vill ha bredvid mej på planen förmodligen kommer att börja i en annan Klubb till hösten, så tror jag att detta kommer bli riktigt bra änåd! Hoppas jag.

Det va kul. Sen va det inte kul. En rätt så känsloladdad helg kan man väl påstå. Minst sagt. Fast ändå lite skönt att få ha sagt det mesta. Men synd bara att vi åkte ut på köpet. Har några nya blåmärken och ett par brännmärken som svider, så nu ska jag åka hem duscha och sen kolla på grey's heeeela kvällen.

D kan nog bli rätt bra d här ändå. #19

överlev dessa fula bilder som är åt alla möjliga håll, tack.

nu klär jag mej i rött. nu har jag snart tillsammans med mina gamla lagkamrater spelat våran första cup med röd tröja. nu har vi påbörjat vårat år med röd tröja, innan vi får komma tillbaka till våra gula. och hur känns d då? fett skumt. men d blir nog bra och d är trots allt bara ett år. så vi överlever nog.

För vi är näst bäst i Sverige!

Helt sinnes är det. Har knappt fattat att vi är i steg5 och är bland dem åtta bästa lagen i Sverige. Nu ska jag smälta att vi har tagit oss (håll i hatten) till final också!! Känslan av att veta att man gått till final i sm är obeskrivlig, helt sjukt.

Fem matcher på trettio timmar. Fyra vinster och en förlus, vilket räckte för att gå vidare till steg fem. Vilket är helt sinnes. Kan knappt förstå det själv, vi är i steg fem.(!!!) Vi är bland dem åtta bästa lagen i sverige och ska spela steg fem, det är helt sinnes.