Direktlänk till inlägg 27 mars 2015
Med blandade känslor kan jag nu konstatera att det är inte långt kvar nu. När man har gjort slutkonserten och vet, att det var den sista konserten man skulle göra där, på just den scenen, med just dem människorna, är det ganska sorgligt. Och egentligen inte bara ganska, utan det är nog jättesorgligt när man tänker efter.. För bara tanken på att sluta på stålfors och splittras från alla människor som blivit ens andra familj, pga lite för många långa kvällar kvar på skolan, är hemsk.
I onsdags var det dags för våran slutkonsert, och jag skulle vara konfransiär.. Ungefär noll gånger har jag vart det tidigare, ungefär noll gånger har jag stått på en scen och pratat tidigare och ungefär noll erfarenhet hade jag om det då. Men det var kul, och jag tror inte jag gjorde bort mej för mycket heller.. (om man inte räknar dem två gånger jag sa fel sak förstås..) Kan också konstatera att det nog var den roligaste konserten jag gjort under mina tre år på stålfors, och att jag inte vet vad jag ska skriva om den..?
Konserten blev iallafall jättebra, om ni undra, och ni missade något om ni inte kollade, typ. Så aa, nu vet ni. Jag har gjort min sista konsert på stålfors med mina fina klasskamrater nu, och det är typ det mest sorgliga man kan göra.
"Våra liv blev en saga
utan regler och lagar
men är det någon som vet
om resan har ett slut"
Wow, vad ska man ens skriva här? jag är f1 cool, behöver ni veta mera. d är jag som är Emma & jag har levt i sexton år. jag ser d mesta genom min kameralins, spelar handoll, älskar mat & dricker mjölk. as cool helt enkelt. シ