Efter den ganska korta bussresan till Bälgviken, var det dags att sätta på sig sin ryggsäck, helt omedvetandes om att den skulle skava in i våra axlar någon kilometer senare, och börja gå.        

Efter lite för många kilometer, skavsår och trötta axlar fikade vi på en sten i skogen. För att sen fortsätta gå med ryggsäckarna, som vi vid detta lag hade blivit väldigt trötta på, sista biten till lägret.

Solen sken på oss iallafall, vilket vi var väldigt glada att den gjorde på oss hela dagen.

När vi hade gått klart milen, kom vi lite lagom svettiga och trötta till lägerplatsen. som var en liten mysig glänta vid sjön.                      

När vi hade slagit upp tältet, gick vi till bryggan och snackade lite. Vilket var typ det ända vi orkade med.(om inte att äta godis räknas som en sak förståss)

Vattnet var helt magiskt...             

... Vilket vi även fick se på kvällen då solen gick ner. Helt magiskt!        

Fast innan solen gick ner hann vi packa upp våra stormkök och laga mat.      

Sen hälsade vi på kossorna som bodde bredvid oss. De var väl trevliga, i guess. Bortsett från att dem flydde ifrån oss...      

Sen tände vi brasan som vi så fint hade byggt upp för. Där satt vi i eldens sken medans mörkret föll runt omkring oss och delade med oss av våra hemligheter. Under maffians mordiska blickar skrattade vi, grillade marschmallows, och pratade tills natten låg tätt runt omkring oss. Då klockan sen ett tag tillbaka slagit midnatt, tårna börjat frysa allt mera och elden, vid detta lag utan ved, börjat slockna. Bestämde vi oss för att avsluta den fina dagen vi haft och gå och lägga oss. Så vi kröp in i våra tält och ner i våra sovsäckar och la oss ner, på den extremt hårda och ojämna marken i hopp om att kunna somna.                  

Sen efter några timmars sömn var det bara att packa ihop allting, äta frukost och sen ta på sig sin skavande ryggsäck och gå den lite för långa vägen tillbaka till bussen. Trots våra skavda axlar och höfter, trötta huvuden och svettiga kroppar trotsade jag och Erika oss själva och tog oss framm i ett bra tempo. Som resulterade på att tiden flög iväg, att vi gick förbi en massa andra, skratt, hade skavda axlar och leenden. Som blev ännu större då vi insåg att vi va framme!

Sen i väntan på att åka hem och ta ett varmt skönt bad, tog vi en favorit i repris från i går kväll och körde "retstickan".

Tack alla som var med och gjorde detta äventyr så roligt som det var!

#hajk2014

 

mormor

18 september 2014 22:54

Jag tänkte på dig i morse. Det var så disigt. Hoppas du höll dig varm.
Det låter som du har haft det bra. Jätte fina bilder. / kram

Emma Hermansson

19 september 2014 20:19

Ja det var rätt dimmigt men var varm ändå. Har haft det jättebra! Tack, kram

 

Erika

20 september 2014 03:56

Det var awsome! 😋💓😚 Och bara så du vet så kopierade jag typ alla bilder, tack 😅✌

Emma Hermansson

20 september 2014 19:06

Ja verkligen! ? hahah din tönt, varsågod :*?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Man skulle ju kunna hoppas på att anledningen till att det vart helt dött här de senaste typ 3 veckorna är för att jag vart upptagen med att göra en massa roliga saker. Men ska jag vara ärlig så har jag knappt gjort något alls sen Åhus.. Det har...

                                                Förra veckan fick jag äntligen spela Åhus igen! Va fyra år sen sist och har verkligen saknat det då Åhus är höjdpunkten på året i handbollsväg I år hade vi ett eget lag anmält,...

  I måndags och tisdags jobbade jag mina förmodligen enda gånger för i sommar. Väldigt skönt att vara ledig nu i sommar men mindre skönt att vara fattig. Men tror att livet som arbetslös pasar mig rätt bra då jag inte klarar av att gå upp på morgna...

Spenderades som vanligt med kusinerna från Norge och mormor och morfar. Gick dessutom och plockade blommor med min moster som vi sen gjorde kransar av och blev faktiskt riktigt nöjd med min! ...

Igår hade jag och mina kompisar planerat en överrasknings fest för våran kompis då hon fyllde 17 i lördags. När hon kom hem blev hon minst sagt överraskad då vi alla hoppade fram framför henne, så vi lyckades verkligen göra en överraskning för ...